Puh, idag har det varit en lugn dag! Igår var jag visserligen i Antalya hela dagen pga flygplats, men hade en del tid till att ta mig in till stan också och shoppa lite på deepo:) Det är nästan den bästa dagen att stanna kvar i Antalya mellan departure och arrivals, just för att man har tid på sig att göra något annat än att bara jobba och dessutom så får man ju träffa kollegorna från de andra städerna också!

På flygplatsen blev jag "bussansvarig", eller vad man nu ska kalla det. Jag fick i alla fall i uppgift att se till att gästerna kommer till rätt bussar och sedan sända iväg de bussar som är fulla. Tyvärr så var två utav planen sena och ett var tidigt, vilket ledde till att alla gäster kom på en och samma gång, vilket gjorde det väldigt stressigt.. Men med lite bra samarbete mellan oss alla så fick vi till slut iväg alla bussar. Hemma var jag inte förrän vid 4-tiden, men det hör ju till vanligheterna nu för tiden.

Idag så var jag på kontoret i två timmar, men där fanns inte så mycket att göra, då de andra hade åkt iväg för att få sina visum och alla papper låg i Mias lilla egna ordning, så jag fick lugnt vänta till de kom tillbaka. Gjorde en lista med välkomstmaterial och lite småplock.

Sedan var det dags att bege sig in till Side och för fösta gången testa på vårt fotosafari. Det är en modernare version av välkomstmöte som vi började med denna veckan och som innebär att vi träffar gästerna inne i Side och där får de sedan en guidad rundtur och får se vad det är vi pratar om istället för att sitta i lobbyn på ett hotell och höra det. Tyvärr kom inte en enda person utav 29 ankomna gäster. Så där stod jag med min skylt och såg dum ut.. Men jag hann hjälpa flera stycken personer medan jag var inne i Side, även om det inte var mina gäster, så en god gärning för dagen får man väl kalla det.

Det ledde i alla fall till att jag kom hem tidigt för en gångs skull. Så nu lagas det ugnspannkaka på turkiskt vis, vilket innebär att jag använder mig utav kycklingskinka istället för bacon. Den ligger just nu och jäser i ugnen och luktar gott:D Jag har även fått mitt schema inför nästa vecka, och det verkar fungera ganska bra med Martins ankomst, vilken jag ser mycket fram emot!

Nu ska jag bara se om jag vågar klippa mitt hår ikväll också, så att jag ser lite respektabel ut. Men jag ska säga att det är en riktig utmaning för mig att våga ta steget;P

hm, jag får väl börja med att ursäkta min pessimism i förra inlägget. Jag lyckades ju faktiskt få två jobb, ett i Miniclub på ett hotell och även som reseledare i Side. Så istället för att ta flyget hem så satte jag mig på en buss till Side och startade dagen därpå mitt nya jobb. I företaget jag jobbar nu så är en väldigt stor del utav guiderna från samma guideskola som jag, så det gick snabbt att komma in i teamet. Hade också mycket nytta utav att jag först jobbade i Kemer, för många saker är sig likt. Sedan finns det ju olikheter också, men har nog lyckats sätta mig in i det mesta nu. Jag lärde mig snabbt att hitta till våra hotell i alla fall, och det är väl huvudsaken:P

Annars är nog den största skillnaden att det är betydligt fler flyg varje vecka, och många av dem kommer nattetid. Så det blir en del flygplats och välkomstmöten varje vecka! Det är också lite stressigare och man får ta alla tillfällen som går när det gäller att äta. Att sova däremot är ganska lågprioriterat om man vill ha ett liv utanför jobbet.

Men nu har jag visst låtit dte gå för lång tid mellan mina inlägg, för jag kommer inte ihåg vad som har hänt under de dryga två veckor som jag har varit i Side. Men jag har i alla fall hunnit med att träffa mina förra kollegor ett par gånger, det känns skönt att ha dem så nära:) Vi har också en väldigt fin lägenhet, som dessutom är nystädad:P

Jag har inte heller råkat ut för några speciella gäster, förutom en familj som var jättearga på det hotell som de bokat. Men det var lite speciella omständigheter i det fallet ochjag kan nog förstå dem, även om det är onödigt att stå och skrika, för vad hjälper det?!
Jag har endast hållit i en utflykt, fast tre gånger. Det är en tur till Manavgat, som mest går ut på att shoppa på en stor marknad och åka ut på "smaragdfloden" med båt.. Men andra gången jag höll i den så fick jag applåder i bussen, och det känns bra, oavsett hur avancerad tur utflykt man har:)

Men nu är det snart dags att ta sig till jobbet igen. Det är sjukhusbesök och hotellservice som gäller i eftermiddag, för vårt välkomstmaterial det har jag redan hunnit fixa.. Ikväll ska jag klippa mig, om jag nu vågar. Men jag ska nog kunna få med mig Iffet, som är turkisktalande och då kanske det går bättre. För igår var jag på väg, men sedan ångrade jag mig:P

Igar korde jag min sista transfer for den har sasongen. Det kanns valdigt konstigt! Lotta, som ska vara i Kemer de kommande tre veckorna kom ocksa hit, sa man borjar verkligen forsta att det snart ar dags att aka hem.

Jag har i och for sig varit pa tva arbetsintervjuer, en for ett hotell och en for ett resebolag. Men de bade lovade att ringa efter att de tankt over saken, men ingen av dem har hort av sig, sa det kanns ganska sa kort. Dessutom hittat ett jobb som jag skulle kunna fa, som informator i ett spa. Men de kunde inte erbjuda nagon forsakring eller jobbtillstand och jag kanner inte for att vara radd for kontrollanter hela dagarna, sa jag skippar hellre den tjansten. Kan ju inte direkt skriva med den pa mitt cv heller:P

Men var pa turkisk afton igar. Det var val ok, men absolut inte mer an det. Glad att jag slipper salja den utflykten! Framfor allt nar vi for en vecka sedan var pa en dansuppvisning med professionella dansare, Fire of Anatolian. Mycket imponerande, turkisk folkdans. Enda besvikelsen var att det inte var pa den riktiga, 2000-ariga Aspendosteatern.

Hamnade ute tillsammans med Heli efter det. Hittade ett stalle som var helt ok. De plockade ut chilinotter ur notblandningen at oss i alla fall:) Ikvall blir det nog La Luna sa att Lotta far se restaurangen och for att jag ska fa smaka deras appelpaj. Hort att den ska vara mycket god!

I morgon ar det sista arbetsdagen och pa kvallen bar det av till Side for avskedsmiddag.. Usch vad hemskt det later. Men da jag stallt in mig pa att snart aka hem sa har jag lite hemlangtan ocksa. Men mest inte... Vi far val se nar jag kommer ut i svangen igen och kan fortsatta skriva i handelserna jag rakar ut for som reseledare!